Förra söndagen fick jag ett SMS från min kompis Hasse. Där stod: ”I dag är det 10 år sedan vi la fram vår uppsats”. Denna, vår gemensamma uppsats, är inte det jag är mest nöjd med från min studietid. Dels då jag upplevde det som ångestframkallande att skriva den, dels att resultat blev minst sagt mediokert. Så efter examen har jag nog lite omedvetet förträngt den.

Men de senaste åren har jag faktiskt tänkt på den vid ett flertal tillfällen (med en viss ångest varje gång ska jag villigt erkänna…). Anledningen att jag tänkt på den är vårt ämne, vilket var Internationalizing the Small and Medium Sized Firm four cases. I min roll som VD och ägare på Pineberry är frågan om utlandsexpansion ofta på tapeten. Vilket är självklart då vi agerar framgångsrikt på en starkt växande marknad med en tjänst och koncept som i mångt och mycket är global.

I mina jobb innan vi startade Pineberry har jag haft förmånen att vara delaktig i olika projekt kring just utlandsexpansion. Mest påtagligt var det på Avanza där jag var med och byggde upp deras verksamhet på plats i Tyskland och Holland. Tyvärr lyckades inte denna satsning och slutet på denna expansiva satsning för Avanzas del vara att de blev uppköpta av HQ.se (som klokt behåll namnet Avanza på den sammanslagna verksamheten).

Det finns många uppenbara skäl till att expandera utomlands för företag i dagens globala klimat. För många är det ett måste för att överleva, då det kanske inte finns tillräckligt med kunder på hemmamarknaden.

För egen del har jag tagit stort intryck av mina erfarenheter, och har numera en försiktig syn i frågan. Det lurar många faror med en expansion utomlands och så länge det finns bra underlag till att växa på hemmaplan är min ståndpunkt ”gräv där du står”.