För många av den gamla tidens företag handlar investeringar om att köpa en ny pappersmaskin för hundratals miljoner med en förväntad livslängd på 40 år eller att köpa in nya tunnelbanevagnar till röda linjen som SL precis bestämt sig för. Det är inget fel i detta, men för de många av den nya tidens företag handlar investeringar om betydligt mindre gripbara saker.

På Pineberry har vi i princip inga anläggningstillgångar (det lilla vi har är skrivbord som vi köpte vid förra flytten). Betyder detta då att vi inte investerat i något under våra 5 år? Svaret är snarare tvärtom. Vi har investerat, för oss, stora summor i strukturkapital såsom interna processer och rutiner, interna system, kunskap, vårt varumärke och inte minst i vår fantastiska personal. Men inget av detta syns i en klassisk balansräkning och det är lätt att förledas att tro att man därför som företagare inte investerat.

Det går att göra investeringar i strukturkapital mer gripbara genom att på olika sätt tydliggöra dem. Vårt egenbyggda interna affärssystem som vi har investerat minst 5 000 mantimmar i har vi ”produktifierat” genom att bland annat döpa det (Rubus) och vi har även en tydlig strategi över hur mycket resurser vi löpande vill investera i att utveckla det vidare. Därför känns det i alla fall för oss som en tydlig investering även om den inte syns i balansräkningen.